n. 15 februarie 1850, Bucuresti . 22 octombrie 1882, Bucuresti He was born in Bucharest into a merchant family. In 1869 he entered Theodor Aman Fine Arts School. By 1872 he was an instructor of drawing and calligraphy at the Bishop School in Buzau. In 1873 he left the Bishop School for the Tudor Vladimirescu Communal Secondary School, also in Buzau. Then, in 1875 he left the Communal Secondary School for Buzau Craftsmanship School. Influenced by Nicolae Grigorescu, he left Romania for Paris to further his education. In Paris, he began painting at Barbizon. His work was exhibited with the works of better known painters such as Manet, Monet and Renoir. In 1881 he returned to Romania, ill with tuberculosis. His death followed shortly in 1882.  Related Paintings of Ion Andreescu :. | Der Tempel der Juno in Agrigent) | The evase Bottle of short-necked | On swing | Blaue Winde, Krote und Insekten | The Return of the Prodigal Son |
Related Artists:
Georgios Jakobides
Lesbos 11 January 1853 - Athens 13 December 1932) was a Greek painter and one of the main representatives of the Greek artistic movement of the Munich School. He founded and was the first curator of the National Gallery of Greece in Athens. His first education was in Izmir, Turkey. From 1870 to 1876 Jakobides studied sculpture and painting at the Athens School of Fine Arts, and in 1877 he went to the Akademie der Bildenden Kenste in Munich on a scholarship to continue his painting studies under Karl Theodor von Piloty. In Munich he lived for 17 years where he worked in his studio, painting mythological scenes, genre pictures, and portraits. His work is influenced by German academic Realism, his most famous paintings were of children. In the capital of Bavaria he was regarded as a successful German artist selling many of his works at high prices. The Greek government invited him in 1900 to return to Athens to organize the National Gallery of Athens, and in 1904 he was appointed Director of the Athens School of Fine Arts where he taught for 25 years. At this time, additional to his themes he produced formal portraits of eminent Greeks (e.g.Queen Sophia). He opposed all new artistic tendencies, including Impressionism and Expressionism, but supported younger artists to follow their own individual artistic tendencies. He was given awards at five international exhibhits: among those in Berlin 1891 and in Paris 1900.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Jean-Antoine Watteau
1684-1721 Antoine Watteau Art Locations He is best known for his invention of a new genre, the fete galante, a small easel painting in which elegant people are depicted in conversation or music-making in a secluded parkland setting (see under FETE CHAMPETRE). His particular originality lies in the generally restrained nature of the amorous exchanges of his characters, which are conveyed as much by glance as by gesture, and in his mingling of figures in contemporary dress with others in theatrical costume, thus blurring references to both time and place. Watteau work was widely collected during his lifetime and influenced a number of other painters in the decades following his death, especially in France and England. His drawings were particularly admired. Documented facts about Watteau life are notoriously few, though several friends wrote about him after his death (see Champion). Of over two hundred paintings generally accepted as his work